Enligt läroböcker är kurder ett indoeuropeiskt folk som pratar ett indoeuropeiskt språk som i sin tur ska ingå i indoiranska folk-och språkgruppen. Stämmer detta verkligen eller är det européer och iranier som är indokurdiska?

Om man utgår ifrån det förstnämnda skulle man kunna tro att kurder brutit sig loss från européer, utvandrat sedan från Europa till Iran/Indien och därifrån till övre Mesopatimien (Kurdistan). Kurder bör därför, utifrån det, betraktas som ett föreuropeiskt-och senindisk/iransk folk.

I mina öron låter detta absurd, därför att när Kurdistan var befolkat låg Europa till största delen av ett istäcke. Resten bestod av jägare och samlare i mycket små och rörliga grupper (se Svante Päbos forsning om folkvandringar). Av den anledningen är epitetet indo-europeiska kurder låter som hämtat från yttre rymden. Kurder är med andra ord inte européernas ättlingar, detta är påhittat.

Vad som är sant är att Kurder är Mesopotamiens urfolk och kurder talar inte heller något europeiskt språk. Ovanstående ”kunskap” är en utomordentlig frukt av europeisk nationalism och imperialism. Ett försök att implementera europeiska värderingar och beteckningar på andra människor runt om i världen, kurder blev ett av offren. I nationalismens tonålder 1800-talet då européer med stor möda försökte höja sig över alla andra folkgrupper med hjälp av bl. a. svenske Anders Retzius genom hans forskning om rasbiologi och engelsmannen Thomas Young i arbetet Franz Bopp. Med sin dokumentation om ”europeiska språkstammen” lade han grunden till de begrepp vi känner till idag, d.v.s. indoeuropeisk, indoiranska m.m. Men dessa är ensidiga och bör därför inte vara acceptabla.

Civilisationens uppkomst

Därför att enligt en vis baskunskap som både är känd och accepterad av i princip varenda nationalstat över hela världen och som är ett resultat av åratals forskning och lärdom, är att civilisationen uppstod i Mesopotamien (Kurdistan). Därmed uppfanns också t.ex. matematik, aritmetik, skrivkonst, bevattningssystem, hjulet m.m. som ett led i denna civilisationens utveckling. Det började med små byar längs Eufrat och Tigris floderna i Kurdistan och övergick till städer, kulturer, kungadömen och riken. Likartade framsteg skedde kort därpå i viss mån parallellt i Indusdalen i nuvarande Pakistan/Indien. Eftersom förhållandena var så pass gynnsamma i dessa områden ökade populationen längs floderna fort. Människorna utvandrade då från Mesopotamien österut mot nuvarande Pakistan/Indien och de i Indusdalen vandrade västerut mot Mesopotamien (Kurdistan). Dessa folkvandringar förekom fram och tillbaka åtskilliga gånger genom historien men det senaste stora folkvandringen ägde rum för cirka 4000 år sedan […] Denna baskunskap om civilisationens uppkomst lärs ut i så gott varenda skola världen över vilket vi också är överens om.

Den här baskunskapen får dessutom nytt stöd av nya forskare och deras nya forskningsresultat. Forskningarna handlar om arkeologi, genvetenskap, antropologi, lingvistik, demografi, topografi och etymologi. Svante Päbo vid Uppsala universitet är en av de som ingår i denna europeiska  forskargrupp. En annan är Anders Götherström som är docent i evolutionsgenetik, också han vid Uppsala universitet. Resultaten är häpnadsväckande.

” … att Europas första bönder hade sitt ursprung i Mesopotamien … För ungefär 8.000 år sedan hade några av hennes ättlingar hunnit förflytta sig till nuvarande Ungern.

Därifrån spred de på några få hundra år ända till Paris i väster och Ukraina i öster, och så småningom även norrut…” Anatolien/Mindre Asien blev då en brygga mellan Kurdistan och Europa.

Mesopotamiens massutvandringar

Enligt forskarna är européer från Mesopotamien (Kurdistan) från början. Européer har utvandrat från Kurdistan till Europa under hela historiens gång. Fast vid två tillfällen har det skett i massutvandringar. De första massutvandrarna kallas för Helenas folk och utvandringen dateras till cirka 50 tusen år sen. De var jägare och samlare. Den andra vågen av massutvandrarna heter Ursulas folk. De var bönder och utvandrade till Europa för cirka 6000-7000 f.Kr.. Helenas folk tog med sig konsten att jaga och samla (dåtidens överlevnadsteknik) och Ursulas folk tog med sig konsten att bruka jord (dåtidens data-och spetsteknik). Det lade i sin tur grunden till Europas nuvarande civilisation.

Med stöd av ovanstående, vilket är en sammanfattning av processen av civilisationens progression, är det bevisat att européer har sitt ursprung i Kurdistan liksom iranier (perser) är ett resultat av folkvandringarna mellan Mesopotamien och Indusdalen. Ett blandfolk, kurder ska ej uppfattas som ett homogent folk för det. Perser är sålunda en blandning av kurder och indier/pakistanier. Irans geografiska position är ett ytterligare bevis på det, då landet ligger mellan Kurdistan och Indien/Pakistan. Man kan med stöd av ovanstående börja titulera iranier som ett indokurdiskt alternativt fornkurdiskt folk som talar ett indokurdiskt alternativt fornkurdisktspråk som bör ingå i östkurdiska språkgruppen med andra ord. Kurdernas lillebröder.

Samma slutsatser bevisar samtidigt att kurder haft övre Mesopotamien som sitt ursprungsland. Då kurder har levt, bott och varit med om att utveckla civilisationen sedan den första grödan såddes i Shanidar i norra Kurdistan, är historiska fakta och kan ej politiseras bort. Politik ska inte avgöra vad som vad utan det ska oberoende forskning stå för. Och i nuläget finns det varken någon forskare, historiker eller annan expert som kan motsäga detta.

Paradoxen och förklaring

Frågetecknet här är om kurder har bott i Kurdistan sedan urminnes tider, om kurder har lagt grunden för civilisationen, om kurder inte har utvandrat från Europa, Iran och Indien till Kurdistan och dessutom om kurdernas invånarantal (50 milj.) är dubbel så stor som persernas (23 milj. *Inte blanda ihop nationalstaten Irans invånarantal) varför kallas de då för indoiranska/indoeuropeiska folk?

Svaret återfinns i militära styrkeförhållandena och inget annat. Genom att Iran (i detta fall) ockuperar kurdisk mark och med våld och tvång raderar och förintar tidigare kulturskatter avser nationalstaten Iran bli ensam  herre på tronen. Det är b t w av samma anledning som ISIS förstör gamla byggnader och historiska lämningar när de invaderar och ockuperar ny mark. 

Ett ockuperat Kurdistan

Om man tänker sig in i 1800-talets Europa då nationalism skördade land och rike i jakt på erövringar kände den inte till något annat än underkuvanden. Europa var så utvecklat att Kurdistan framstod som en saga ur folksägen. Europa gick på räls och utvecklades i högfart. Europa hade genomgått renässansen, gjort sig kvitt Kyrkan och inkvisitionsdomstolarna vid den här tiden. Europa blomstrade och hade inlett sin guldålder tack vare industrialismen intåg. Emellertid levde kurder under ockupation och förbud och dessutom mellan två stora militära makter som ständigt var i krig, Osmanska respektive Persiska riket. Läs-och skrivkunnigheten bland kurder var enbart någon procent. Kurder hade inte makten att påverka historieskrivningarna, de saknade medel och militära styrkor på den tiden. Det var vid en sådan tidpunkt begrepp som indoeuropeiska/indoiranska myntades och präntades in i våra hjärnor. Eftersom Persiska-och Osmanska riket var de ”legitima” parterna fick begreppen sitt ursprung genom ockupationsmakternas namn och ur ideologin hos Europas lärda. Det är nog blott en slump att kurder inte kom att kallas för indoosmaner av dessa belästa européer. 

Ockupationsmakterna, d.v.s. Osmanska och Persiska riket, utnyttjade också kurdernas svaghet och tog därtill till sig det kurdiska arvet vad gäller uppfinningar, litteratur, poesi, mytologi, historia, dans, musik, konst och mat under sekel av underkuvande. De gjorde om det kurdiska arvet till osmanskt respektive persiskt. Det är också anledningen till att det kryllar av böcker och texter som ”styrker” ockupationsländernas ”fakta” som många människor refererar till idag. Men dessa böcker och texter bottnar i en baslögn uppkommen under de senaste 500-600 årens ockupation, det vill säga förnekelse, förintelse och assimilation av kurder.

Det här måste därför exponeras och avslöjas. Sanningen ska inte bestämmas av vapen eller av de politiska förhållandena och omständigheterna. Världens folks och deras språk bör betecknas och läras ut utifrån konkreta fakta och inte av vapenmakt och politik.

Jag avser därför, med all rätt, mynta nya begrepp, sanningsenliga begrepp. Att européer består av indokurdiska folk som talar indokurdiska språk på samma sätt som iranier är ett fornkurdiskt folk. Alternativt, kan man utesluta nationalitets förhållanden och utgå ifrån geografiska förbindelser, d.v.s. indomesopotamiska språk och indomesopotamiska folk, med hänsyn till Indusdalen och Mesopotamien.

Det är på tiden att kurder erkänns av omvärlden som folket vars roll i mänsklighetens civilisation är ovärderlig. Genom ett erkännande blir det möjligt för världen att ge kurder och Kurdistan den hedervärda platsen som de så förtjänar i världshistorien.

Historien måste skrivas om och skrivas rätt.