Idag är det 26 år sedan tysk sarin-och senapsgas regnade från franska Mirage-plan, på order av Iraks dåvarande diktatur Saddam Hussein, ner över kurdiska staden Halabja. Drygt 5000 kurder dog omedelbart, närmare 10000 skadades och ännu fler lider av kemikaliernas fasansfulla effekter än idag. Det här var inte det första eller det sista folkmordet på kurder men det här folkmordet berör oss lite utöver det vanliga, hur kommer det sig?
En mor var på väg till köket för att laga mat åt sina barn, en far var på väg till jobbet, en son var ute och sparkade boll, en dotter lekte med sin docka, en farbror var och promenerade, en mormor kelade med sitt lilla barnbarn, en farfar stod lutandes på sin käpp och blickade bort […] Det här var frusna scener ur vardagslivet i Halabja i södra Kurdistan som i efterhand har fångats på bild. Bilderna kablades ut över världen, de visade massmordets obarmhärtiga sanningar utan omvägar. De demonstrerade kemikaliernas brutala konsekvenser och uppvisade hur demoniska människor kan bli mot sin nästa. Då hade figurerna bragts om sina liv, kropparna var nu livlösa.
De här människorna var intet anade civila, de var inte i strid. De bar inga vapen, de gjorde inget motstånd. De hade inte grävt ner sig i någon skyttegrav och de sköt inte på någon liksom ingen sköt på dem. Döden kom osynligt.
Vapnet de dödades med var luft, förgiftad luft. Det var lurigt, det var lömskt och det var dolskt- det doftade äpple. De överlistade människorna in i döden genom den mest naturliga premissen av dem alla, andningen. Luften måste inandas för att möjliggöra levnaden och Saddams hejduk Ali al-Majid duperade tusentals människor in i döden genom deras absoluta livskanal. Han ströp de inte utan han serverade luft, toxiskt syre. Det fanns inget att skydda sig mot det, inga sköldar i världen skulle avvärja ett sådant anfall. Och de dog, de dog i tusentals av äppeldoftande luft.
Var det för att döden kom osynligt, var det giftet i luften, var det för att en muslimsk granne låg bakom anfallet eller var det omvärldens (o)reaktion som får oss att reagera så starkt av minnet varje år? Kurder blev förintade i massantal och ingen gjorde något för att stoppa det- att det utan omsvep blev uppenbart att våra liv inte var värda något i omvärldens ögon? Förtvivlan och bedrövelsen var enorm.
Reaktionerna från omvärlden skulle vänta på sig. När muslimska länders årliga möte ägde rum samma år talade de mest om lösningarna på bulgar turkarnas assimilation. PLO:s ledare Yasser Arafat menade året därpå att: ”Om man gör uppror får man ta konsekvenserna!” Det skulle dröja ännu längre innan Västvärlden invände emot massmordet. Detta var nog förfärligare än själva gasattacken vill jag påstå.
Idag är såren långtifrån läkta, de sår som uppstått i kurdiska själar kommer troligtvis aldrig att läka.
Om atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki räknas som eldkraftens första fullkomliga ödeläggelse så bör gasattacken mot Halabja erkännas som kemiska bombernas första uppenbara massutplåning av liv.
Kurdaktuellt.se