Bästa statsminister Fredrik Reinfeldt!

Jag vet att ni politiker är duktiga på retorik och det är väl det som gör en politiker till en bra sådan. Att kunna tala väl, argumentera och slingra sig ur knepiga situationer är väl A och O. Jag vet också att du inte är någon adrenalinjägare och är en ganska beräknelig och behärskad politiker. Livet som politiker är inte heller så roligt alla gånger så för att tillföra lite spänning i din gråa vardag har jag ett förslag till dig.

Eftersom du kallade oss kurder som kämpar för våra rättigheter och friheter i  Turkiet för terrorister, vill jag att du byter land i en vecka. Så att du själv kan känna och uppleva hur det är att vara terrorist. Du flyttar till Kurdistan, då du tog emot Turkiets president Abdullah Gul i år och i medierna talade varmt om Turkiet som ett demokratiskt och tryggt land som tagit stora kliv framåt, så tar vi den delen av Kurdistan som är ockuperad av Turkiet. Du får tillbringa dina första sex dagar i Kurdistan och din sista dag som kurd i Sverige

Dag 1 – som barn:

Vi utgår ifrån att du är sju år och ska på din första skoldag. Du kommer till klassrummet och sätter dig i bänken. Läraren predikar, dina klasskamrater låter munnen gå. Men du fattar ingenting eftersom de pratar turkiska och du kurdiska. Skillnaden mellan språken är lika stor som skillnaden mellan svenska och turkiska. Kurdiska är ditt modersmål och det enda du lärt dig. Läraren ställer frågor till dig men eftersom du inte förstår det hon säger svarar du inte. Läraren frågar; ”är du dum?” men du svarar inte för du förstår inte. Så fortgår lektionstimmen och du känner dig inspärrad och trängt men så ringer rastklockan befriande efter ett tag.

Ute på gården är du med andra klasskamrater och vill leka. Men de knuffar bort dig för du fattar ingenting. Du är dum för du kan bara kurdiska. Hela dagen är en mardröm. Skoldagen är äntligen över, du kommer hem och är gråtfärdig. Var det så skolan var, mamma? frågar du. Det här hade du inte berättat, jag skulle ju utbilda mig och få en trygg framtid genom skolan?

Veckor och månader går. Du hånas, knuffas och mobbas under tiden för att du är dum. Du kan ju bara kurdiska. Du bestämmer dig då för att lära dig bättre turkiska än alla andra, för du uppfattas som smart när du talar turkiska. Du slutar då tala ditt eget modersmål. Ett språk som du redan i din mors livmoder hört din mor mima på. Ett språk som du blev nattad på av din mamma varje natt under sju år. Ett språk som du talade med dina små syskon med. Ett språk som talas av din mor, din far, din farbror, din morbror, din faster, din moster, din mormor och farmor. Men det fick vara nog för nu är du dum som talar kurdiska Fredde och du måste bli smart.

Dag 2 – som student

Du pluggar hårt på turkiska genom skolåren. Du är duktig och går på högskolan. Eftersom det ändå inte finns några tidningar, radio-och TV-kanaler på kurdiska, så satsar du allt du kan på turkiska. Du minns inte minns ditt modersmål längre, du har trängt bort det. När du är på bussen eller på tåget och hör någon prata ett språk du inte förstår minns du dina dumma år och du viftar bort tanken snabbt för du är smart nu.

Dag 3 – som journalist

Åren går och du tar din examen i journalistik. Även om du inte minns ditt modersmål längre har du inte glömt vad du har gått igenom. Så du skriver om det i tidningen du jobbar på. Du tas dock fast av säkerhetspolisen för att du bedriver ”terror”. Det hävdar turkiska rättsstaten som inte vill ha någon kritik mot hur kurder behandlas. Du arresteras en tid. När du frisläpps och kommer hem ser du brevet från din arbetsgivare om uppsägning. Arbetsgivaren ber om ursäkt men uppger att de inte kan ha dig kvar för du bedriver terror.

Dag 4 – som författare

Ryktet om din påstådda terroraktivitet sprider sig, ingen tidning vågar anställa dig längre. Du har studerat i 16 år men nu står du där som arbetslös. Men du är obeveklig och bestämmer dig för att bli författare och skriva böcker. Din begåvning får dig att lyckas även denna gång. Efter två års vidare utbildningar kommer du ut med en bok två år senare. Den säljer bra men så kommer polisen en dag och knackar på din dörr. De för med dig till häktet och delger dig misstanke om terrorpropaganda i din bok. Du hade i själva verket bara skrivit om verkligheten i Turkiet. Dina böcker plockas ner från bokhandlarnas bokhyllor och du åläggs att betala ett ofantligt skadestånd till staten då du gjorde dig skyldig till förolämpning mot turkiskheten enligt paragraf 301 i Turkiets grundlag när du skrev om den begränsade yttrandefriheten i landet.

Dag 5 – som politiker

Du är arbetslös efter 19 års studier. Ge upp är det sista du tänker på. Eftersom det är politiker som har stiftat de lagar som fick dig fängslad, bestämmer du dig för att bli politiker för att ändra lagarna och skapa ett friare samhälle. Du går på ytterligare utbildningar och kurser. Du börjar tala om din vision, om ett alternativt samhälle, och om de orättvisor du och andra i din sits har utsatts för. Du är ute på gator och torg och propagerar inför allmänna val. Kort därpå grips du av säkerhetspolisen igen och sätts i arresten eftersom du utgör ett hot mot rikets säkerhet, får du veta av agenterna.

Dag 6 – som fängslad

Du bor i ett fängelse. Du är naturligtvis arbetslös men det har ingen betydelse längre. I åratal får du skaka galler i ett skräckfängelse. Du utsätts för tortyr och våldtäkt av fängelsets vakter. Du anmäler brotten men inga av dessa leder till åtal. Dessutom utsätts du för ännu grövre förbrytelser varje gång du gör en anmälan. Till slut vågar du inte anmäla något brott längre av rädslan för att bli utsatt för ännu hårdare brott av fängelsevakterna. Så förflyter 14 år av ditt liv. Du har hunnit bli 45 år nu, du har grått hår och rynkor. Du hann aldrig bilda familj. Så när du friges och står utanför fängelsemurarna utan någon som väntar på dig blir du förtvivlad och undrar vad du gjorde för fel. Du gjorde ju allt för att vara smart och framgångsrik.

Dag 7 – som svensk

Nu har du fått nog. Du måste flytta härifrån till ett fritt land. Det första bästa du kommer på är Sverige. Du ansöker om asyl som politiskt flykting och Sverige beviljar din ansökan och du får permanent uppehållstillstånd. Dina sex dagar i Kurdistan är slut nu.

Du börjar från början. Nytt språk, ny kultur och nya lagar. Du har erfarenhet och vet vad som gäller. Du tar dig an alla utmaningar och på bara några år lyckas du lära dig både svenska och det mesta kring Sverige för att bli en god medborgare. Du börjar dansa på kurdiska dock, det enda du minns från din barndom. Emellertid blir du anklagad för terrorism även här i Sverige på samma sätt. Än har du krafter kvar.

Så en dag anländer en person som hade hånat dig i klassrummet på din första skoldag för att du inte kunde turkiska. Du tänker: ja! Vår statsminister kommer att berätta för honom om vikten av allas lika värde och om vikten av jämlikhet människor emellan. Att fred, harmoni och frihet över hela världen endast kan uppnås genom lika rättigheter för alla världsmedborgare. Att människor behöver acceptera och respektera varandras olikheter och dessutom inse att likheterna är tusen gånger fler än olikheterna. Men när denne person är på presskonferens i Rosenbad, så kallar statsministern dig också för terrorist istället för att försvara dig! Då rasar din värld och du ger upp, sjunker i marken och faller i gråt.

Aryan Semsuri