En konferens om kvinnomord (femicide) kommer att hållas i Gamla Stan i Stockholm med deltagare som BDP parlamentarikern Sebahat Tuncel nu på lördag. Av den anledningen kommer kurdaktuellt.se bevaka konferensen och publicera bilder och en serie artiklar om femicide. Som en tredje del av serien publicerar vi här nedan ytterligare innehåll som är til grund för konferensen.

Stening och avrättning

Tillämpningen av stening och avrättningar av kvinnor förblir mänsklighetens blödande sår. Dessa handlingar avslöjar brutaliteten av de maktlystna och självrådiga krafterna med Iran i spetsen som inte tolererar kvinnornas samt andra folkgruppers strävan efter frihet.

Stening och avrättningar utrycker den allra massiva sidan av det patriarkala mentaliteten som baserar sina handlingar på Islam och dess sharialagar. På så sätt representerar de en fullständigt fientlig inställning mot kvinnor . Många kvinnor är dömda till stening och avrättning för bara deras frihetskamp idag. Stening och avrättningar som är det nakna uttrycket på kvinnomord pådrivs inför hela världssamfundet. Tillämpningen av stening och avrättningar har blivit grunden till politisk Islam och systemet lever och vidareutvecklar sig på kvinnofientlighet.

De anklagelser som har påvisats som motiv för stening är i grund och botten viljan att härska över kvinnans kropp och identitet. Zöhres historia i Iran, Aysas i Irak, Medines i Turkiet i Afghanistan och hundratals andra. Alla dessa kvinnors livshistorier är likadana. Oavsett gränser och länder har de en sak gemensamt nämligen, ” att vara kvinna.”

Det är uppenbart att det patriarkala samhällssystemet bemöter kvinnokampen för frihet med brutala handlingar för att det betraktas som hot mot deras patriarkala samhällssystem. Därför att bekämpa all sorts våld mot kvinnor, oavsett om det är i kapitalismens, religionens eller i feodalismens namn är det vår skyldighet att stoppa det, om inte annat för mänsklighetens skull. Det mest systematiska kriget i mänsklighetens historia förs mot kvinnokönet. Detta krig har pågått i fem tusen år men ändå definieras det inte som ett krig som har femicide som avsikt.

Stening är en tortyrmetod och genomförs i vissa länder som styrs av sharialagar: Nigeria, Saudiarabien, Iran, Sudan, Afghanistan, Pakistan, Förenade Arabemiraten, Jemen, Södra Kurdistan och Nepal är länder som implementerar stening på kvinnor.

Saudiarabien

All slags sexuell relation mellan en muslim och en icke muslim i Saudiarabien bestraffas med stening.

Iran

Stening finns med i iranska grundlagar och § 99 behandlar stening med utförliga detaljer där enligt § 104 skall stenkastarna välja mindre stenar för att döda den dömde långsamt och smärtsamt.

Enligt Amnesty international stenades tre personer mellan åren 2006-2007 till döds och ytterligare elva personer varav nio kvinnor och två män som är dömda till stening. Dessa väntar på att domen ska värkställas.

Reaktioner från iranska regeringen

Iranska politiker beskriver dessa anklagelser som endast antipropaganda av västvärlden gentemot Iran. De lagar som existerar i den iranska strafflagen och all annat bekräftad faktum gör gällande att iranska motsvarigheten till hovrätten avslår flera avkunnade domar från tingsrätten och på så sätt försöker de reducera antalet dömda.

Södra Kurdistan

En icke muslimsk flicka, Dua Khalil Aswad, som enbart var 17 år gammal som tillhörde kurdernas urgamla gudalära Yazdanism, stenades efter ett godkännande av hennes farbror. Anledningen var så harmlös, hon blev förälskad i en muslimsk pojke! Straffet som inte kan kopplas till Islams rättväsende ägde rum inför den autonoma regeringens poliser. Hela scenen av steningen filmades med en mobiltelefon och spreds över hela världen genom internetsajter.

Stening värkställs fortfarande i ovannämnda länder på en front än idag.

Avrättning

Internationella deklarationen om mänskliga rättigheter har accepterats år 1948.

Detta och andra internationella konventioner ledde till att många länder avskaffade dödsstraffet.

Men 69 länder har kvar dödsstraffet i sin lagstiftning och har genomfört avrättningar de senaste 10 åren inklusive USA och Iran, 25 länder har kvar straffet men har inte verkställt det på minst 10 år, 11 länder har kvar dödsstraff bara för vissa speciella brott (i allmänhet brott i krigstid). 136 länder har helt tagit bort straffet ur lagstiftningen.

Situationen i Iran är tydligt relaterad till islamska revolutionen 1979 då Shah Riza Pehlewi störtades.

Khomeini som återvände till Iran efter revolutionen från Frankrike där han levde i exil förklarade att revolutionens syfte var att bilda en islamisk republik.

Grupper som spelade en stor roll för att störta Shahen massmördades efter revolutionen.

Socialister, kurder och azerier tystades ner med massavrättningar.

10-tusentals (enligt vissa uppgifter t.o.m. 30 000) vänster- oppositionella politiska fångar ställdes inför rätta inom några dagar och avrättades sedan utan några som helst rättsliga grunder. De kamouflerades i en massgrav på kyrkogården Kharavan utan familjernas kännedom och tillstånd.

Avrättningarna fortsatte även under Irak-Irankriget som började 1980.

Enligt rapporter från Amnesty International avrättades 346 personer i Iran under 2008, 388 under 2009 och 252 under 2010 varav fem kvinnor och ett barn.

Amnesty International uppger att enligt pålitliga källor har även minst 300 avrättningar värkställts i fängelset Vakilabad i staden Mashhad.

Enligt statistiken från Amnesty förekommer avrättningar mest i Iran efter Kina med 2000 avrättningar/år.

Enligt erhållna uppgifter avrättades 89 personer under 201.

Brott som straffas med böter i de flesta länder kan ge upphov till dödsstraff i Iran.

Mord, drogmissbruk, prostitution, sex utanför äktenskap, ”omoraliska handlingar”, konvertering, politisk opposition, homosexualitet, alkohol, osv. är några brott som kan leda till dödstraff.

Iran känner över huvud taget inte ett behov av att lägga fram något bevis för dessa ”brott”. T.ex. aktivisterna, Zeynep Bayezidi 27 och Ronak Safazade 23 vilka startade en kampanj mot regimens våld mot kvinnor, stämplades med medlemskap i PJAK.

Snittet för kurdiska fångars domstolsförhandlingar är endast 7 minuter.

Efter PJAK:s grundande år 2004 ändrades statens politik kontra kurder rejält till ett ännu mer destruktivt förhållningssätt.

Avrättningar blev allt mer vanliga, Hasan Hikmet Demir är första PJAK medlemmen som avrättades, detta följdes av Ihsan Fetahiyan 2009 och Fesih Yasemini 2010. Den 9 maj 2010 begick Iran ett brott mot mänskligheten och avrättade fem kurdiska fångar utan en rättslig process. Det var PJAK medlemmarna Sirin Elemhuli och Eli Heyderiyan, kurdiska politikerna Ferzad Kemanger och Ferhad Wekili samt Tongar medlemmen Mehdi Eslamian som avrättades.

Sirin Elemhuli, född i Maku i östra Kurdistan, var bara 28 år gammal när hon avrättades. Hon arresterades i Teheran 2007 och blev ständigt torterad tills hon avrättades.

Så här beskrev hon det hon upplevde i ett brev daterad till 18 januari 2010: ”Jag blev anhållen i 25 dagar på en station, de som förhörde var män, de satte mig fast vid en stol med handbojor på. De slog mig med elektroniska batonger, med sladdar och sparkar. De slog mig i huvudet, ansiktet och hela kroppen.”

I det sista brevet fyra dagar före avrättningen markerade hon särskilt att hon blir avrättat för att hon är kurd.

”Blir jag avrättat för att jag är kurd? Ja, endast jag kan besvara frågan som jag själv äntligen ställer. Jag är född kurd och allt jag har upplevt, tortyren, arresteringen och allt annat var p.g.a. mitt kurdiska identitet och jag kommer att bli avrättad för att jag är kurd!”

Tragedin var att hon blev våldtagen innan hon avrättades. Enligt sharialagarna förtjänar alla jungfrur paradiset i livet efter döden varför hon blev våldtagen för att dörrarna till paradiset skulle stängas för henne. Hennes familj fick inte hennes kropp och inte nog med det arresterades hennes familjmedlemmar i Teheran likaså.

Ferzad Kemanger som var lärare greps tillsammans med sina arbetskamrater Ferhad Wekili och Eli Heyderiyan juli 2006. Kemanger var kontaktperson för lärarförbundet och har arbetat i 11 år som lärare innan han arresterades.

När han avrättades var han bara 33 år gammal, han dömdes till döden 2008 och satt i 16 månader i en isoleringscell tills han avrättades. Precis som sin kamrat Sirin Elemhuli, torterades han ständigt innan avrättningen.

I sitt avskedsbrev skrev han, ”låt mitt hjärta slå i ett barn som behöver ett hjärta”, han ville på så vis vidareföra sitt stulna liv till ett behövande barn.

”Vilket språk barnet än talar, vilken ras/etnicitet han/hon tillhör låt mitt hjärta fortsätta att slå. Låt mitt hjärta slå i ett barn som kommer att bli lärare för barnen i en by som inte ligger långt ifrån mitt hjärta.”

Men hans sista dröm tilläts inte gå i uppfyllelse . Följande blev hans sista ord vid galgen precis före avrättningen, ”Jag kommer att avrättats för att jag är kurd och för att jag vägrar förneka mitt ursprung, detta faktum måste kännas till av alla!”

Även andra lärare blev avrättade och domstolsförhandlingarna för samtliga varade endast i sju minuter.

Tongar medlemmen Mehdi Eslamian blev också avrättad samma dag.

Irans avrättningar tog inte slut där, medan det diskuterades om avrättningen av den kurdiske studenten Habibullah Letifi december 2010 fick världen se PJAK medlemmen Huseyin Xiziri bli avrättad.

Xiziri blev knuten i händerna och fötterna med kedjor och hängdes huvudet neråt i 49 dagar. Som resultat av tortyren tappade han i stort sätt synförmågan. Till slut avrättades han den 9 juni 2009 efter ännu en rättegång som varade endast sju minuter.

Så här berättade han i sitt sista brev, ”P.g.a. all förtryck och tortyr samt omänskliga handlingar mot mig beslöt jag två gånger att begå självmord. Tortyren var så outhärdligt att jag började inse att självmord var den enda utvägen och befrielsen. Jag antar att det händer väldigt sällan att en fånge sitter helt ensam i åtta månader i en isoleringscell under tortyr med jämna mellanrum. Inte nog med det, att den inte får någon kontakt med omvärlden, inte ens med familjen. Läget visar klart och tydligt att jag kommer att bli avrättad, därför försöker de att hindra mig från att kontakta omvärlden så att jag inte avslöjar verkligheten.”

”Det är min begäran till alla internationella organisationer och särskilt internationella domstolen om politiska fångarnas situation i Iran; gör vår röst hörd för hela mänskligheten och vara krav är:

  1. Rättvisa rättegångar

  2. En omprövning av våra ärenden och avslöjandet av tortyren som fortfarande pågår här.”

I och med Xiziris steg antalet avrättade kurdiska politiska fångar till åtta.

Senast deklarerade iranska regimen att den kurdiske politikern Şerko Maarifi kommer att avrättas.

Det finns inga uttalanden om honom sedan den 1 maj 2011 då hans avrättning tillkännagavs.

Fjärde delen finns att läsa från och med i morgon…

Datum: 3 december 2011

Tid: 10.00 -14:00

Plats: Bååtska rummet (Gamla Stan)

Munkbron 17, 8 tr.

Stockholm

Kurdaktuellt.se