Eutelsats beslut att stoppa Roj-TV:s sändningar via deras satellit visar klart och tydligt de direkta och indirekta påtryckningarnas kraft. Men också om den lilla friheten pressen i Europa samt i Mellanöstern åtnjuter.
Eftersom det formella pressmeddelandet från Paris-baserade gruppen, tillkännagavs i slutet av sändningen, har reaktionerna uteblivit. Det är ingen reaktion från europeiska journalister eller medier. Sant är att, Reportrar utan gränser har publicerat ett pressmeddelande och så har Committee to Protect Journalists (CPJ) gjort likadant, men inga kommentatorer har uppfyllt sin plikt – ja skyldighet, etiska och politiska plikt – att skriva en kolumn om det beslut som skapar ett farligt prejudikat.
Faktum är att danska domstolen som har försökt dra in Roj-TV:s licens ansåg inte det nödvändigt eller ens tillfälligt upphäva den kurdiska satellitkanalen. De har enbart bötfällt Roj-TV vilket i sin tur har överklagat domen.
Den öronbedövande tystnaden från andra medier är pinsamt och skamligt. För vad står på spel här är ensidiga och godtyckliga beslut av ett företag (Eutelsat) för att förhindra en kanal från att sända. Dessutom den kurdiska befrielserörelsen sätts ur spel.
Diskussionen om ”opartisk” rapportering skulle oändligas. Vad som är tydligt är att de flesta medier är i maskopi med en eller flera grupper, fraktioner, lobbyer, regeringar etc.
Vad sägs om Italien förre premiärministern Silvio Berlusconi? Han äger mer än sex kanaler och alla vördar honom som något slags helgon … och RAI, nämligen den italienska statliga televisionen, vederbörligen bugade för PM Berlusconi med sällsynta undantag.
Den stora skillnaden är dock att medan Berlusconi missbrukat sin makt och faktiskt använder TV-kanaler han äger för sina personliga syften, är Roj-TV som försöker ge kurder – som förvägras varje möjlighet att fritt dra nytta av deras språk, kulturarv, politik och i stället ständigt nedslagna av den turkiska staten som verkligen försöker att tysta dem med alla medel som krävs – en röst.
Roj-TV har spelat en avgörande roll i slutändan att hålla det kurdiska folket och dess förhoppningar vid liv. Endast genom Roj-TV har kurder (och inte bara dem) kunnat veta vad som pågick i Turkiet såväl som i Mellanöstern. Massakern av den turkiska armén i kurdiska byn Roboski den 28 december då 35 civila dödades, rapporterades först av Roj-TV. Ingen skulle möjligen ha känt till det inträffade eller väldigt sent i bästa fall.
Med andra ord har Roj-TV spelat rollen som ”vakthund”, rapporterat vad som annars aldrig skulle ha dragit världens uppmärksamhet på sig. I själva verket var det inte bara om nyheter om massakrer, iscensatt förtryck, politiska polisen aktioner beordrat av staten (som det tyvärr finns gott om i Turkiet och Iran), men ger som länkar, som röd tråd mellan kurder i diasporan (som tvingades lämna sitt land på grund av förtrycket i de flesta fall) och de människor som fortfarande lever i Kurdistan. Kultur har alltid haft en viktig plats i kanalens sändningar.
Så Roj-TV är åsidosatt. Ja, men inte för sin vinst. Ur spel för sanningen och för rätten att kurderna att få sin röst hörd.
För Eutelsat var detta en svår livlina, att agera som domare i vad som kan och vad som inte kan sägas, det är lika farligt som lobotomiserad tystnad från europeiska medier.
Kurdaktuellt.se