Silan Bicen läkarstuderande vid Odense Universitetshospital i Danmark, fortsätter att berätta i flera exklusiva artiklar för kurdaktuellt.se, om sina intryck vid rättsförhandlingarna om Roj-TV som hon följer på plats.

Andra dagen, andra akten: Från halv tio om morgonen till halv fyra, med två tiominuterspauser och en heltimmes paus under lunchtid, pågår rättstvisten. På vänster sida sitter Imdat Yilmaz, direktören för Roj-TV och försvarsadvokat Björn Elmquist. På höger sida sitter vice statsadvokat och den andre anklagaren samt en person från polisen som står för video- och ljuduppspelningar.

På domarraden satt en relativt ung kvinnlig högsta domare och ytterligare två domare, samt en assistentliknande person.

Frågan om huruvida PKK är en terrororganisation omnämns, och om Roj-TV är tillknutet PKK. Anklagarsidan protesterar mot försvararens vittnen. Försvarssidan vill totalt anbringa 13 vittnen och anklagarna har invändningar mot 11 av dessa, bl.a. Pola Rojan, den danska tidningen Jyllandspostens Turkietkorrespondent, Leyla Zana, kurdisk politiker och mänskliga rättighetsaktivist som fått många internationella priser för sin fredliga kamp mot den turkiska statens orättvisor, Osman Baydemir, kurdisk politiker och borgmästare för Amed (Diyarbekir) samt James P.K, före detta amerikansk diplomat. Pola Rojan som är kurd var tänkt att vittna om förhållandena i Turkiet och Leyla Zana och Osman Baydemir, var i liknande anda tänkta att vittna om behandlandet av kurderna genom historien.

Vice statsadvokats uppläsning av försvarets vittneslista och argument för varför dessa ska föras som vittnen är totalt oengagerad, lågmäld, aningen tråkig och alltför hastig. När han uttalar namnen på dessa eventuella vittnen är det med en diskret antydan på att namnen är märkliga. Han gör grimaser samtidigt som han läser och verkar totalt ointresserad. Björn protesterar mot att anklagaren läser hans papper tonlöst upp och säger att om vice statsadvokaten ska fortsätta på det viset läser han hellre upp det själv. Jag frågade mig själv om han kanske medvetet uttalar namnen på ett skrattretande, mobbande vis?

Björn Elmquist skulle också senare under rättegången komma till att fråga något i den stilen; ”Vad är det här för någon mobbelek?”.

Björn syftar på att man inte vill att försvaret ska han någonting som helst att utgå ifrån i denna rättsprocess. Man invänder mot nästan alla försvarets vittnen, för att lämna dem med tomma händer. Man vill totalt bortse från aspekten av turkisk statsterror; aspekten av behandlingen av kurder i Turkiet.

Jag kan berätta att måndagen den 22:a augusti, gav domaren sin dom om att ingen av dessa 11 ska få vittna i rätten, medan alla anklagarnas vittnen är godkända. Domarna har alltså indirekt konstaterat att PKK är en terrororganisation och att snack om saken är utesluten. Det är oviktigt hur kurder behandlas, och detta till trots att Björn länge och välgrundat förklarat vikten av att lyssna till kurdernas röst, för att få en uppfattning om hela situationen, vilket är nödvändigt för att kunna fastställa en sanningsenlig och säker dom. Detta är den största rättssaken i dansk historia. Över 20 miljoner människor följer rättegången, det är viktigt att de beslut som tas är beaktade från alla vinklar och perspektiv, och att ingenting utesluts, så denna dom blir slut- och allmängiltig. Björn sa att man inte bara kan konstatera att vissa saker är som de är och att man inte behöver beröra dem. ”Man kan inte säga; Nej, nej dit(behandlingen av kurder) ska vi inte, lyssna här nu, så här är det, och snacka vidare”. Det verkar som att alla är eniga om att PKK är en terrororganisation. Det verkar inte finnas en anledning att betvivla de internationella terrorlistor som otaligt många gånger under historiens gång ändrats på. Det finns ingen anledning att betvivla den turkiska statens ord. Historien om Nelson Mandela, en idag hyllad rasismbekämpare och inspirationsfigur, har ingen betydelse. Att man idag ber Nelson Mandela om ursäkt för att man en gång behandlat honom som en terrorist, det spelar ingen roll. Själv förstår jag då inte vad vi håller rättegång för. Domen är redan avsatt.

Anklagaren förklarar att dessa vittnen är totalt irrelevanta för saken då de inte kan berätta någonting om Roj-TV, då de inte har direkt anknytning till tv-kanalen. Anklagaren påstår att det är totalt likgiltigt hur kurderna behandlas i Turkiet. ”Man må, under inga som helst omständigheter, genomföra terror,”

”Vi är här idag för att ta reda på om Roj-TV är PKK:s talrör eller ej, inget annat”

Björn Elmquist läser upp från sitt skriftliga material att det i en konvention skrivits att terrordåd är det som utsätts för en demokratisk stat, såsom exempelvis Sverige, Danmark eller USA. Det kommer att framgå i rätten att Turkiet inte är en demokratisk stat. Men Björn Elmquist understryker också att han inte är PKK:s advokat, han är Roj-TV:s advokat.

Anklagaren fortsätter med en liknelse med en dagislärare som är anklagad för sexuella övergrepp mot barnen på dagiset.

”Det spelar ingen roll om Roj-TV, förutom PKK-propaganda också sänder kulturprogram. Vi vet alla att de också sänder musikprogram och dansprogram, men detta ändrar inte på det faktum att de resterande program innehåller propaganda, precis som det faktum att dagisläraren bara jobbar under dagens 8 timmar och är ledig de resterande 16 timmarna och att det därför är massor med tid varje dag som han inte kan ha utfört sexuella övergrepp på dagiset, inte är anledning nog att dra slutsatsen att han inte genomfört sexuella övergrepp.”

Den skallige vice anklagaren med framåtskjutande haka, stirrande blå ögon, blonda ögonbryn, solskadad och fräknig hud, puckelrygg och en kropp som ger intryck av att vara undernärd är en kuslig syn. Hans tal är ofta ackompanjerat av grimaser. Han visat spasmliknande rörelser när han är i högvarv eller känner sig i juridiskt underläge och är frustrerad över Björn Elmquist. Någon bland åhörarna kallade honom under pausen för ”Shaitan” (djävul). Jag har ingenting att invända emot vid det namnet.

Silan Bicen

Kurdaktuellt.se