Turkiets motsvarighet till ÖB, generalen för marktrupperna, marinen och flyget har avgått från sina poster. Vad innebär det för kurderna?

Turkiets motsvarighet till ÖB tillsammans med sina generaler har lämnat in sin avskedsansökan. Generalerna som har varit de mest strikta i att föra kemalismen vidare sedan Turkiet bildades 1923, har avsatt civiltstyren genom statskupper vid tre tillfällen. De har inte tillåtit andra politiska riktlinjer eftersom dessa uppfattades vara distanserade från Ataturks ideologier som Turkiet är byggt på. Rädslan för ytterligare statskupper har därför hållit många turkiska regeringar i schack och hindrat de från eventuella reformer i den kurdiska frågan. Dessa regeringar har därför inte vågat genomföra några reformer. Men de uteblivna reformerna i grundlagen är vad som krävs för ett fritt och öppen samhälle där kurder får utöva sin kultur, tala sitt eget språk, ha kurdiska tidningar/TV/radio etc. utan rädsla för repressalier från militären. Generalernas främsta argument har alltid varit sekulärism, nationalism som är två av fem Ataturks grundpelare i hans nybildade nation. Även om det på har ytan funnits civila styren genom åren, är det egentligen alltid generalerna som har styrt Turkiet. De har i princip varit oåtkomliga och immuna mot rättsväsendet och därför har ingen åtalats för en mängd brott de begått mot kurder.

I och med avskedsansökningarna är detta första gången någonsin vi ser en försvagning i den militära apparaten som påbyggts sedan Turkiets bildande. Det är däremot inte svårt att inse sammanträffandet mellan tidpunkten för avgången med det islamistiska regerande partiet AKP:s förstärkningar efter det senaste valet. De har genom valfusk samt uteslutanden av DTP:s parlamentariker genom påhittade åtal utökat antalet av egna parlamentariker!

Vad kan vi vänta oss nu? AKP vänliga kurder samt islamistiska turkar menar att AKP har för avsikt genomföra reformer av konstitutionen men att de blir hindrade av militären! Emellertid skall AKP erkänna kurdernas politiska status, de ska få sina demokratiska och mänskliga rättigheter, som sig bör, så fort tillfället ges och förhållandena är gynnsamma. Därför finns det två scenarior; det ena är (just som alla kurder väntat på) att AKP vågar genomföra de reformer i en snar framtid eftersom de har propagerat om det i snart ett decennium, det andra är att AKP blir ännu mer islamistisk nationalist och tar tuffare tag mot kurder. Vidare att AKP stänger alla dörrar för en försoning, att de fängslar ännu fler kurdiska politiker, att Turkiet blir en polisstat, att de håller ännu längre avstånd till Europa och närmar sig Iran osv. Dessa kommer sedan orsaka en obalans i regionen som säkerligen kommer hamna i en ännu mer instabilare Mellanöstern, och kurder kan komma att hamna i kläm mellan politiska spel och därmed få den största smällen.

Det är upp till Turkiet att säkerställa landet stabilitet genom en välmående och fritt samhälle där medborgarna känner sig trygga. Det är inte alls omöjligt att Turkiet hamnar i en situation där de måste göra eftergifter för USA eller andra främmande makter för att förhindra en total kollaps. Det kan också uppstå ett inbördeskrig med främst kurder i spetsen men också andra minoriteter inom landet. Jag menar därför att det vore klokt av Turkiet att ta den rätta vägen nu när de har valmöjligheten och erkänna kurder som folk och därmed tillmötesgå kurdernas krav om demokratiska och mänskliga rättigheter. I annat fall måste kurderna resa sig upp, men denna gång kommer de vara oförsonliga eftersom historien inte kan upprepa sig.

Kurdaktuellt.se